Konstfack Degree Exhibition 2014 / Vårutställning 2014


Teacher Education Program in Visual Arts • Frida Isotalo

Frida Isotalo


Frida Isotalo
b. 1982

PERFORMING LOLITA

Lolita is a global aesthetic phenomenon. These doll-like performers provoke and fascinate their oftentimes perplexed surroundings. How are we to interpret this culture which does not try to excuse its colorful maximalism? Are there performative elements to creating yourself in this way? Is it more than a fashion? I am interested in the usage – are there elements of resistance in Lolita? Can anyone be Lolita, regardless of gender and age? I examine this both in Sweden and in Japan. My aim is not to find a final definition of Lolita – it would not be fruitful to try such a thing as I believe that the style and culture to be fluid and as personal as its practitioners. This is my summary of what happened when I grabbed my magnifying glass and, like Alice, fell down the rabbit hole and ended up in the brilliantly colorful world that is Lolita.

PERFORMING LOLITA

Lolita är ett globalt estetiskt fenomen. Dess docklika utövare provocerar och fascinerar sin ofta oförstående omgivning. Hur ska vi tolka denna kultur som inte ber om ursäkt för sin färgsprakande maximalism? Finns det performativa element i att skapa sig själv på detta sätt, är det mer än en klädstil? Jag är intresserad av användandet, om det finns element av motstånd i Lolita. Kan vem som helst vara Lolita oavsett kön och ålder? Detta undersöker jag både i Sverige och Japan. Mitt mål är inte att hitta en slutgiltig definition av Lolita, det vore inte fruktbart att försöka sig på något sådant då stilen och kulturen enligt mig är flytande och lika personlig som alla dess olika utövare. Detta är min sammanfattning av vad som hände då jag tog upp mitt förstoringsglas och likt Alice, ramlade ned i kaninhålet, och hamnade i den färgsprakande värld som Lolita är.