Konstfack Degree Exhibition 2014 / Vårutställning 2014


MasterInSpace • Joel Englund

Joel Englund


Joel Englund
b. 1983

Grand Voyages: "A ticket to somewhere please!"

A journey begins with an act.
To move one’s body/mind from one place to another.
The planning of where, when and how to get there.
Expectations of what to come, before, during and after.

In my Master’s project, I turn to the notions we encounter when experiencing space. Through the body’s movement, we shift our perspectives, focusing our eyes on surroundings of change, we mediate what is perceived. Telling us the story of where we have been and where we are heading to.

“The fragile surface of the lace cloth covering the sunlight shining in my grandmother’s kitchen window gave me an unfamiliar texture and its yellowing, white color brought a time from another generation. Drinking weak tea from silver and sitting next to this curtain formed a tactile, constant memory.

I don´t remember any other details from those days, other than the taste of the tea and the atmosphere created by the lace. When, during a journey through unknown lands several years later, I again saw this lace covering a window, I remembered not the situation nor the tea, but a sense of comfort; a memory carrying both my past and present.”

The memory of space is created both in the past and the present, but also when we leave, as we remember and recall it. How do we interpret what is a part of our past, present and future? And where is the real/unreal memory of space created?

To investigate these notions, I placed myself in a sort of somewhere: on the border between reality and utopia, in a constant journey of bodies, from familiar to unknown, in a place where perception of space pass through movement and time

In a journey of memory and imagination.
In a cruise boat
.

Grand Voyages: "A ticket to somewhere please!"

Varje resa börjar med en handling.
Att förflytta sin kropp/sina tankar från en plats till en annan.
Planerandet av vart, när och hur man ska ta till sig dit.
Förväntningar på det som ska komma, före, under och efter.

I mitt masterprojekt tar jag mig an de föreställningar vi möter när vi upplever rummet. Genom kroppens rörelse byter vi perspektiv och när vi fokuserar blicken på de föränderliga omgivningarna förmedlar vi det som vi uppfattar. Vi hör berättelsen om var vi har varit och vart vi är på väg.

”Den ömtåliga ytan hos spetsgardinen som skyddade min mormors köksfönster från solljuset gav mig upplevelsen av en obekant struktur, och den gulnande vita färgen påminde om en annan generations tid. Att sitta invid den där gardinen och dricka svagt te ur silverkopp formade ett taktilt, beständigt minne hos mig.

Jag minns inga andra detaljer från den tiden än smaken av teet och stämningen som skapades av spetsgardinen. När jag flera år senare, på resa i främmande land, såg en sådan där spetsgardin i ett fönster så var det inte situationen eller teet som kom tillbaka till mig utan en känsla av välbefinnande; ett minne som bar på både mitt förflutna och min nutid.”

Minnet av rummet skapas både i det förflutna och nutiden, men också när vi lämnar en plats, medan vi minns och erinrar oss den. Hur tolkar vi det som är en del vårt förflutna, vår nutid och vår framtid? Och var skapas det verkliga/overkliga minnet av rummet?

För att undersöka de här föreställningarna förflyttade jag mig till en sorts ”någonstans”: en plats på gränsen mellan verklighet och utopi, på en ständig kropparnas resa, från det välbekanta till det okända, en plats där upplevelsen av rummet filtreras genom rörelse och tid.

På en minnets och fantasins resa.
På ett kryssningsfartyg.