Konstfack Degree Exhibition 2014 / Vårutställning 2014


MasterArt in the Public Realm • Maria Stiernborg

Maria Stiernborg



(Photo: José Figueroa)


(Photo: José Figueroa)


(Photo: José Figueroa)


(Photo: José Figueroa)


The Disengaged Free Jazz Orchestra

Stop, stop, stop colonizing us with arbitrary capitalist power tricks. Trick that capitalist. Overpower that arbitrariness. Trick that catapultist. Empower that arbitrary power of yours. Your power, my power, yes power, no power. POWOW. POW POW.

The Disengaged Free Jazz Orchestra is a performance that scrutinises how disengagement can be used as artistic resistance and laziness as political strategy.

The exhaustion of the possible makes us indifferent and fatigued, an exhaustion that leaves us seated, unable to move.

Franco Berardi describes how, in the semio-capitalist world, the main commodity becomes attention, and how, in order to keep up with the acceleration of information, the main task becomes making things easy.

This project investigates what happens if we do not try to make things easy, but instead allow for frictions and delays. What happens when we embrace the interference, the obstacle that forces us to stop and wait, or intentionally slow things down and obstruct the flow of information. Waiting can be seen as a passive regression or a political resistance against the acceleration and over-production of information in a semio-capitalist society.

The Disengaged Free Jazz Orchestra

Stop, stop, stop colonizing us with arbitrary capitalist power tricks. Trick that capitalist. Overpower that arbitrariness. Trick that catapultist. Empower that arbitrary power of yours. Your power, my power, yes power, no power. POWOW. POW POW.

The Disengaged Free Jazz Orchestra är ett performance som undersöker hur likgiltighet kan användas som ett konstnärligt motstånd och hur lathet kan användas som politisk strategi.

Vi är uttråkade och utmattade av att våra möjligheter är uttömda, en utmattning som gör att vi förblir sittande, oförmögna att röra oss.

Franco Berardi beskriver hur den främsta handelsvaran i den semiokapitalistiska världen är vår uppmärksamhet och dess största uppgift är att göra det enkelt och smidigt att hänga med i informationsflödet. I det här projektet undersöks vad som händer om vi inte försöker göra saker smidigare, utan i stället tillåter friktioner och fördröjningar. Vad som händer när vi välkomnar blockeringar som tvingar oss att stanna upp och vänta, eller medvetet saktar ned och stör informationsflödet. Väntan kan ses som passiv regression eller som ett politiskt motstånd mot den acceleration och överproduktion av information som betecknar ett semiokapitalistiskt samhälle.